Vad har hänt och vad är på gång hos mej...
en liten dagbok med de färskaste noteringarna överst. 

Dagboken från 2006 hittar ni här
Dagboken från 2007 hittar ni här  
Dagboken från 2008 hittar ni här          

09 12 14 Valpar, utställning och kattunge till salu...
Det blev som jag hoppandes, Lina fick verkligen sina valpar innan helgen, hon var ju så stor att hon inte orkade resa sig men så hade hon oxå fem valpar i sin lilla mage, en stor kull för en sådan liten hund. Natten till den 10 december kom de och Lina var duktig. Valparna är nu 4 dygn och allt är lungt i valplådan, de verkar växa som de ska. Tre hanar och två tikar blev det.

Så jag och Bitte åkte iväg till utställningen. Bitte kom på fredag kväll och bodde här hos oss över helgen. Hon skulle ställa sin vackra Disa och så den lilla Kråkungen, Kricka. Disa blev BIS båda dagarna, stort GRATTIS till henne!!! Jag hade äran att vara hennes "handler":-)
På lördagen gick det väldigt bra för en del Krickelin-katter, Zoleya blev BIV och NOM, Zophie blev BIV och NOM, Porthos, alias Lucifer (som jag berättat om här i dagboken) blev oxå NOM och lille Kevin blev BIV på sin första utställning! Stolt var jag!! Tacka mina kattungeköpare, för ni är bäst, även om det inte gick så bra för alla som ställdes ut! På söndagen hade jag med mig min lilla (mycket stora nu) danska Häxa och hon blev BIV med dagens bästa pälskvalité enligt domaren. Hon var inte uttagen till nomineringarna på grund av sin runner på ena frambenet, som jag visste om. Jag var glad att hon fick en jättefin bedömning! Kråkan ställdes oxå ut, men hon hade svår konkurrens av Divas syster Disa som vann klassen och blev dessutom BIS även hon, GRATTIS!!!

Jag har fått ett återbud på en kattunge, så nu har jag en 9 veckors hane, blå bicolour till salu!
Så här såg han ut när han var 6 veckor, en liten smutsgris han som de andra i kullen;)..Försökte ta en ny bild på honom idag, men lyckades inte få till något bra så den här får duga.
 
Bilder ja, tog även några bilder av Pride idag när Bitte var här och kunde hjälpa mig. Här är några, andra finns att se under hanar!

Han har verkligen haft en fantastisk utveckling så synd att han inte kan ställas ut...
Men han är en väldigt go och trevlig katt när han är trygg här hemma. Längtar efter fler ungar efter honom, de två han har är nu 4 veckor och ser lovande ut..
I morgon MÅSTE jag börja att julstöka, med allt vad det innebär...
Ta det lugnt tills nästa gång!

09 12 08 Pride och utställning...
är tyvärr inte kompatibla, så hans utställningskarriär är nu över innan den ens har börjat. Jag var ju till Norge i söndags och skulle ställa ut honom, det slutade inte bra för hans del. Han var så rädd och orolig att han, när domaren hade dömt honom färdigt och skulle bara flytta lite på honom så gjorde han en kraftig markering på henne att låta honom vara, det gick inte hål på skinnet så det var bara en markering, men ändå. Något certifikat kunde ju inte komma på fråga, naturligtvis, jag var bara glad att domaren tog det så bra och inte gjorde något väsen av det. Men allt eftersom dagen gick så blev han mer och mer orolig och jag hade lite besvär med att ta ut honom sedan när vi skulle hem för då var han så pass panikslagen så jag kände inte igen honom. Han som är den mest lätthanterliga hane här hemma var helt förvandlad. Jag ju ställde honom tre gånger i våras oxå, och då var han rädd och gömde sig men vågade inte protestera, men nu är han äldre och vågar mer.
Vad detta beror på kan jag bara spekulera, men han hade en fasansfull upplevelse i USA på sin första utställning, min goda vän Mariann som hämtade hem honom åt mig var där och såg det hela. På den utställningen så hade de tygburar och bredvid Pride stod hans far. Pride, som började  bli könsmogen kissade i sin bur varpå hans far kände det och "bröt" sig in till Pride i hans bur och Pride fick stryk av sin far...så naturligtvis så förknippar han utställningar med obehag så han ska få slippa det hädanefter. Väldigt synd för han har utvecklats väldigt fint de sista månaderna. Ska föröka ta ett nytt kort på honom så får ni se. Sen är det klart att man funderar om det här skulle tyda på dåligt temperament och om det skulle vara ärftligt, men efter att ha pratat med hans uppfödare och jag ser hur han är här hemma så tror jag inte det utan det är bara just i utställningssammanhang som han blir så rädd och reagerar som han gör.
Jag fick se lilla Tova i söndags oxå:), hon var lite urvuxen men ännu bra, hon blev BIV-totalt och NOM bägge dagarna och det har hon blivit varje gång hon ställts ut, jätteroligt för mig och hennes ägare!
Till helgen blir det en ny utställning och jag hoppas att Lina får sina valpar innan helgen...hon är så tjock nu att hon orkar inte gå ens, man får bära ut henne för att hon ska kissa, stackars liten, men bara några dagar till får hon stå ut.
Ha det gott i advent!

09 11 25 Regnet det bara öser ner...
så det är väldigt skönt att vara inomhus och pyssla. Tände en brasa i den nya kaminen i hallen och det blev så varmt och skönt, tar ner köksgardinerna, dags att byta nu när det är första advent på söndag. Jag och de hemmavarande hundarna, maken är och jagar i skåne, var och plockade mossa till adventsljusstaken, vet inte vem som var blötast när vi kom hem igen. Myran totalvägrade att gå med, klok hund ;)). Appropå Myran, så ska hon bli mormor om cirka 2 veckor, lite drygt. Hennes dotter Lina ska valpa till Lucia, då, när jag ska till Göteborg och ställa ut...taimingen är inte den bästa, men med lite hjälp av goda vänner så ska det nog ordna sig. jag håller på att försöka få till en ny Noffe-hemsida, men jag har ingen inspiration...kanske den kommer om jag tar mig i kragen och börjar nån gång...
Som en del kanske har förstått så har jag en kull kattungar, förutom Zoie's alltså. Det är Pärlan, (som jag inte har på min hemsida av skäl som jag inte vill gå in på här och nu) som har en kull. Kaimi är far till kullen. Måste säga att jag är väldigt nöjd med kullen, så pass nöjd att jag behåller både en hona och en hane ur kullen:)). Jag vill ju så gärna spara något efter Kaimi och när jag nu inte behöll Tova så känns det som att det blir detta istället, speciellt med tanke på hur Phoebe, Pärlans dotter med Panther, har utvecklats sig också. Phoebe finns på Sky High's hemsida ;) Den lilla honan heter Pandora är en brun bicolour och ser ut så här:

Hennes bror, Pavarotti, är en blå bicolour. Han är ju barnbarn till min älskade och högt saknade Tamino och känslan har hela tiden varit, behåll behåll behåll...Han är stor och fet som sin namne:)!
Han ser ut så här nu vid 6 veckors ålder

Det finns 3 hanar till i kullen som också är bra, en väldigt jämn kull. Jag har bara lagt ut dem på den engelska sidan eftersom jag har lovat att inte sälja avelshanar i Sverige efter Pärlan, och det man lovar ska man hålla.
Zoie's bägge ungar växer och mår bra, hanen har redan öppnat sina ögon, det gjorde han på dag 8 redan. Tror att bägge blir bruna, men är inte helt säker ännu.
Nästa helg ska jag till Norge och ställa ut Pride. han behöver ett norskt cert om jag inte ska bli stoppad här i Sverige. Optimist som jag är så har jag bara anmält ena dagen, orkade inte med två dagar när jag ska ställa två dagar i Göteborg helgen efter, så det är bara att hoppas att han får sitt norska cert...det borde han få om inte konkurrensen är jättestark, för han har verkligen utvecklats i sommar och nu börjar han få päls också. Visst, han behöver både lite starkare haka och mer panna och han är väldans mörk på kroppen, men resten är väldigt bra tycker jag. Vilken tur det är att det inte finns några perfekta katter eller hur ;)?

Nej, nu väntar köksgardinerna på mig...Vi ses!
 

09 11 19 Chock...
Fick ett mycket sorgesamt och chockartat besked igår...en uppfödarvän jag känt i många år, hon köpte sin första Ragdoll av mig, har hastigt gått bort. Det är väldigt jobbigt för släkt och vänner när döden kommer så fort, men man ska tänka att för henne så gick det lätt, även om det var alldeles, alldeles för tidigt. Jag tror fullt och fast på ett liv efter detta, själen lever vidare och kommer tillbaka hit på jorden när det är dags att födas åter. Det vore alltför meningslöst att leva ett enda liv om det inte fanns något mer efter detta....när det händer något sådant här så blir jag ännu mer övertygad om detta. Jag har precis läst Benny Rosenquists bok "Ljusfolket", läs den om ni tvivlar och behöver tröst.

09 11 17 Pride's förstfödda...
Ja, nu har de äntligen kommit till världen, de som jag längtat efter, min nye hane Pride's första avkommor! Alltid lika spännande att se vad en ny katt ger. Det var Zoie som var dräktig, hon var inte så stor så jag trodde nog inte att det skulle vara så många. Hon är lite lustig Zoie, har jag gjort ett längre uppehåll mellan hennes kullar så får hon väldigt få kattungar, hon har två gånger om bara fått en kattunge, men parar jag då direkt när hon löper igen, så har hon fått kullar på fem...och nu var det 10 månader sedan hon hade kull sist, så jag räknade inte med så många. HUr som helst, det var 65 dygn på fredagen, hon brukar vara punktlig...men fredagen gick, och natten, lördag gick, och natten, nu började jag tvivla...hade hon verkligen några kattungar i magen överhuvudtaget, jag tittade och klämde, såg inga rörelser, men tyckte att jag kände en i alla fall och kanske det var en liten rörelse oxå...och hon betedde sig som om hon var dräktig...så på söndagen, dag 68, så var hon lite mer tydlig om vad hon ville och rätt som det var så såg jag en värk!! Tror ni jag blev lycklig eller!
Så kom där en hane, ganska så stor, levde gjorde han, jag var ju rädd för att de skulle vara dödfödda när det nu tog så lång tid. Jag satte på Zoie den lilla bodyn hon måste ha de första 20 timmarna eftersom hon har blodgrupp B och jag måste mata dem varannan timme i 20 timmar. Efter en timme kom en kattunge till, en hona denna gången, hurra, då slapp han vara ensam, det är alltid så trist när de är bara en i kullen. Så här såg hon ut med sin rosa body på :)

Jag matade de små i 20 timmar, allt gick bra och Zoie såg nöjd ut. Så, när jag av henne bodyn, så fick jag plötsligt se att hon fick värkar...så 22 timmar efter den första kattungen kom en till, men den var död, det var väl därför han dröjde, döda kattungar kan inte hjälpa till själva när de ska ut. Men han såg fullgången ut, inga konstigheter så det vete sjutton vad som hänt med honom, för det var en hane. Jag var hur som helst ganska nöjd ändå, hade han levat så hade jag blivit tvungen att ta med honom till jobbet och mata honom när jag jobbade...så här nöjd blev Zoie när bodyn åkte av...

Så nu är det bara att vänta och se vad det kan bli av de må underverken:))

Appropå underverk...här är en bild av min nye lille hane, 5 veckor gammal på det här kortet.
En liten lortgris, som synes ;)

Fortsättning följer....

09 11 08 Dubbel-BIS!!!!
Är så jätte jätte glad och stolt idag för lilla Tova har ställts ut i helgen för första gången och hon blev Ex1, BIV, NOM och Best In Show båda dagarna!!!
Min känsla och bedömning att den katten var bra har stärkts:-)))! Och jag är så glad för Mats och Jessikas skull också, det är nästan roligare när det går bra för en katt man sålt än när det är ens egen, fast egentligen det är ju fortfarande "min lilla katt" ;), man blir stolt och glad som uppfödare när det går bra för ens "barn".
Så här såg hon ut när hon var 8 veckor, den ålder som man ser bäst hur de blir som vuxna enligt min åsikt.

09 10 30 Tankar kring mönster och "hus"...
Det pågår ju en diskussion just nu om markeringar på våra Ragdolls och en trolig standardändring är på gång. Ja, så mycket ändring ska det egentligen inte bli utan ett mer förtydligande av standarden vad det gäller mönster på framförallt bicolour och lite på mitteden. En del är lite rädda för att dra upp striktare regler om vad som är tillåtet eller ej, tycker att det är en ny ras och menar att man ska "bygga huset först" innan man målar det, men det är ingen ny ras längre, den har funnits i över 50år nu sen den skapades i USA i början på 60-talet, det är den största rasen i Sverige, var den största rasen i Finland ifjol om jag inte minns fel, med andra ord, en väldigt populär ras. Och har man inte kunnat bygga huset på så lång tid så tycker jag att man har förvaltat byggmaterialet väldigt dåligt...dags att måla lite mer noggrant anser jag. Så för mig är ”huset” så att säga redan byggt och då det visas så många ragdolls på utställning idag så visas även sådana som kanske inte skulle ha visats pga teckningen/mönstret, alltså feltecknade i åtminstone mina ögon. Det är därför som domarna blir lite frågande ibland och vill ha klarare riktlinjer.
Det stora problemet är egentligen en domaranvisning som heter ”generell standard” och den går tydligen före allt om det gäller. Då vår bicolour som har beteckningen 03, skulle dömas efter den beskrivningen som står för 03 i den generella standarden så är de flesta fel, de har för lite vitt….så vad vi vill med en standardändring är främst att få till nån slags text att bocolour inte ska dömas efter den generella 03-standarden. Det var ju en domare som dömde efter den och katten som uppenbarligen var jättebra( en BIS-katt) fick ett MB …ramaskri blev följden …Vad som har startat debatten bland domarna är väl egentligen pga en katt i Danmark som nu är JW. Den katten är väldigt bra i typ, men har ett högst oregelbundet V, det är inget V egentligen mera som ett snett Y. Många domare ställde sig frågande till detta medan andra tydligen bortsåg från markeringen och såg enbart typen, trots att det står i standarden "inverted V".
Så förutom att få till det att 03 Ragdoll inte ska innefattas av den generella 03-delen, så vill vi få till en bättre och tydligare beskrivning av hur det här V:et ska se ut. Symetriskt, javisst, ett V är ju symetriskt. Men hur stor och hur litet?
Det får ju inte vara nåt tvivel om att det verkligen är en bicolour och inte en feltecknad mitted, eller hur? För det finns ju sådana med små V:n, mitted alltså, som är mittded och inga bicolour. Vi måste ha en stark skillnad där anser jag annars är vi ”ute och cyklar” som vi säger i Sverige. Alltså anser jag och många med mig att man måste skriva var V:t ska börja, eller snarare vart gränsen går. Ett V som knappt orkar ovanför nosen är för mig för litet, ett V som täcker hela ansiktet är för stort. I alla övriga förbunds standardbeskrivningar så är den mer utförligt beskriven. Så jag tycker att det förslag som kom fram i forumet angående V:et är det bästa.
"Mask must have an inverted "V". Preferably starting on the forehead and as symmetrical as possible. Not extending beyond the outer edge of the eyes, and preferably minimum to the inner eye corner"

Så har vi även problemet med s.k. runners på mittedvarianten. Runners är alltså när det vita från framtassen rinner upp på benen, inte bra...Skulle vi tillåta det, så avlas det mer på sådant och till slut så får vi mittedkatter som har vita ben kanske och ett litet V kanske...Vitt har en förmåga att så att säga föröka sig, avla på mycket vitt och man får ännu mer, känt fenomen för de som avlar med Birmor bland annat, som jag gjorde en gång. Nej det ska inte vara någon tvekan om att det är en bicolour eller en mitted man ser. Och rent genetiskt så blir det problematiskt också om man inte vet vad det är för variant egentligen som man avlar på....så att få in det i standarden att runners inte är OK, är för mig en självklarhet.
Ja, det var lite tankar och funderingar kring ämnet för den här gången...
 

09 10 27 Fantastisk utveckling
har den här "lille" katten haft:), från att ha varit utdömd och skickats hem med diagnos FIP och han dör nog, till att bli en stor och ståtlig herre på 7 kg, måste bara visa honom!
Han heter Krickelins Porthos men kallas för Lucifer!

Sedan fick jag en bild från Tyskland också, på en avelshane jag sålde dit för några år sedan. Man blir så lycklig och stolt när man får bilder av katter man fött upp som har blivit sååå vackra. Den här hanen, Krickelins Chili Pepper, vann dessutom en stor  Ragdollspecial i Tyskland, 2004, då var han bara knappt 10 månader om jag inte minns fel. Hur som helst, så här ser han ut idag! Nästan så man blir sugen på en colourpoint också...

Och slutligen så gjorde jag min allra bästaste vän glad igår:), jag beslöt att Åsa behövde Siska mer än jag gjorde så jag gav henne ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till;), så nu flyttar Siska till sin "mormor" istället för att bli kvar hos mig. Det känns bra!

09 10 26 Lugnet har lägrat sig
Kotte blev inte otingad så länge:), så nu har alla ungarna utom Kråkans flyttat och det blev väldigt lugnt här hemma...Troll och Dottie har också flyttat till sina nya hem och Merlin har flyttat till Finland. En avsevärd reducering av katter hemma hos mig och det märks.
Kråkungarna härjar runt desto mer nu, de är nu 10 veckor och börjar "dra iväg" något, tog lite nya kort som finns att beskåda på kattungesidan. något smakprov kommer som vanligt här med:),
Robin och Siska får det bli den här gången.

Jag har också presenterat min lilla ryska häxa under honor. Hon är nu nästan 5 månader och jag är väldigt nöjd med henne, stor och kraftig, väldigt trevlig. Jag försökte ta nya kort på henne med, men när man tar fram en vippa så blir hennes ögon klotrunda:), inte så snyggt kanske, så hon var svar att ta kort på, här är ett i alla fall.

Annars så händer inte så mycket just nu, jag väntar med spänning på Pride's första kull som ska komma om 3 veckor...alltid lika spännande att se en katts avkommor för första gången.
I början av nästa år så kommer det att hända mycket för Ragdollfolket, jättekul! I januari blir det en Ragdollhelg i Göteborg, Hannah Jensen skall lära oss ett och annat på lördagen och på söndag ska Åsa och jag försöka oss på detsamma. Sedan i slutet av februari så är det dags för en officiell Ragdollutställning igen, i Nyköping som förra gången. Ser redan fram emot båda helgerna!!
Jo, visst ja, jag har ju varit iväg och parat Myrans dotter Lina, det höll jag ju på att glömma, problemet med det är bara att om hon ska ha valpar så kommer de att födas nån gång under luciahelgen och då är det meningen att jag ska på utställning i Göteborg...men som jag alltid säger, (till min kära vän Åsas förtretlighet) "det löser sig" ;))
Fortsättning följer...

09 10 12 En Kotte söker hem...
Jag har fått ett återbud på lille Kotte. Det var meningen att han skulle till Frankrike som utställnings och avelskatt, men då det visade sig att han var N/HCM, så var det inte intressant med honom i avel. Han är helt korrekt tecknad, bra i typ, lite slyngel just nu som 11-veckors kattunge, men inte så mycket ändå tycker jag. Så han skulle nog platsa ganska bra på en utställning tror jag:)
Så här ser han ut just nu. Och han blir 12 veckor på torsdag.

Kattungarna behöver verkligen flytta nu känns det som;)), jag har tre stycken som följer mig i hälarna vart än jag går, till och med så går de in i hundrummet efter mig om jag går dit, att det är fyra stora jakthundar där bekymrar inte dem, men mig...jakthundar i flock och kattungar är nog ingen lyckad kombination....Problemet är nu bara att de har fullt upp med att hålla reda på mig så ska de äta så måste jag gå upp på andra våningen där maten finns och stanna där så att de hinner äta, de lägger inte på sig så mycket som jag hade velat i och med detta. Konstiga bekymmer det finns eller hur:), hur som helst så flyttar de flesta nu på fredag, det blir bra...Kråkungarna blir ju kvar här i några veckor till, så helt tomt blir dt inte. De utvecklas väldigt bra tycker jag, de har både storlek och typ, tyvärr inte optimala markeringar bara, men ibland får man inte allt, och tur är väl det kanske...här är tjejerna en gång till, himla synd på Siskas V...

I natt ska jag jobba och när jag vaknar i morgon ska jag troligtvis till Halmstad för att para Myrans dotter, då blir det kanske små noffar här igen...jag saknar inte direkt fritidssysselsättningar om ni förstår vad jag menar...
Sköt om er!

09 10 05 Lycka...
är när man upptäcker att den nya hanen äntligen har lyckats att göra en hona dräktig!!! Åtminstone för en uppfödare som väntat på det ögonblicket... Men det är nog bara "kattfolk" som fattar det antar jag ;), mina arbetskamrater tycker nog att jag är lite "knäpp" som jublar över en sån sak men det bjuder jag på för jag är så himla GLAD över detta:)))))
Och jag är glad att jag lät Pride försöka en gång till på Zoie istället för att åka iväg med henne till "Legenden", eller Love som han kallas,  som jag hade tänkt först, men latmasken bet mig och Pride fick träna, tack latmasken! Jag tog lite nya foton av Pride igår, han har ju växt till sig under sommaren, breddat i huvudet, behöver fortfarande starkare haka och panna, men det har jag ganska bra på mina honor så jag tror nog att det kan bli bra i alla fall. Hans ögonfärg drunknar man ju bara i...kolla!

Och ett till...

Slutar med ett på lilla Tova, nu 10 veckor gammal.

09 09 27 Inget särskilt...
har hänt sen sist. Jag tycker inte jag gör annat än matar kattungar, rensar lådor och gosar med kattungar. Troll och Fabiola-ungarna är nu 9 veckor och Kråkungarna är 6 veckor. Lade ut nya bilder på dem, finns att beskåda under kattungar. Lilla Siska blir kvar här hos mig istället för Tova, jag har bestämt mig för det nu. Hon är blå bicolour så klart:))
Här är några fler bilder av dem, Först lilla Krickan

Sedan Siskan

Så de två guttarna, Robin och Buzz

Konstaterade för 6:e gången att Roxi inte är dräktig...får nog åka till nån bra veterinär och kolla upp henne, om det kan vara ett fysiskt fel kanske, trist är det i alla fall, hade såna förväntningar på henne. Men allt går inte alltid som på räls här i världen...
Jag missade årets evenemang, SW, i år...grämer mig för det hade tydligen varit nåt alldeles särskilt. Gläder mig ändå över att det var en Ragdoll som blev SW vuxen hona, Itchy Koo's Black Belle, är lite stolt också för jag är liksom "mormor" till henne, Krickelins Filippa är hennes mor:), då får man väl ta åt sig liiite av äran ;), eller ....
Jag har fortfarande en liten hane till salu, Justin, en ren sällskapskatt, har förstått att många sitter med osålda kattungar så jag får nog vara glad att jag hittat hem till alla utom honom så här långt.
Så här ser han ut ifall någon skulle vilja ha en trevlig liten gosse.

Sköt om er, fortsättning följer....

09 09 12 Kråkungar
Idag blev Kråkans ungar 4 veckor och då brukar jag börja att fotografera dem, så det har jag gjort idag. De är stora och kraftiga, nedrans retligt att de är så feltecknade! Den blå honan är jag så förtjust i trots sin pyggisbläs. De har fått namn efter fåglar:), på grund av sin mors smeknamn. Ganska lätt var det med namn till honor men till hanarna var det värre...men jag fick hjälp:), så hanarna har oxå fågelnamn fast engelska sådana. Så hanarna heter Robin, som tydligen rödhaken heter på engelska och Buzzard, som betyder ormvråk, passande eftersom vi alltid har haft gott om ormvråk här, ett säkert vårtecken brukar det vara när man hör dem första gången på året. Tjejerna heter Kricka och Siska. Här kommer ett foto av hela gänget!

Annars har det inte hänt så mycket sen sist jag skrev, gubben har återvänt från de stora skogarna, Petunia har flyttat till Danmark, potatisen är upptagen och det har varit vackert väder:))
JO, jag hade ett lååångt samtal med min goda vän Solveig från Norge häromdagen....och hon gav mig nytt hopp angående Pride och hans frånvaro av dräktiga honor. Två av hennes hanar hade varit över två år innan hon fick några ungar efter dem, en av dem var precis som Pride, parade och parade utan resultat, men så en vacker dag så tog det sig:), och då var han cirka två år! Så det är bara att köra på;))! Pride har utvecklats en hel del under sommaren, hans huvud har breddats rejält, nu fattas bara lite päls så blir det en stilig gosse.
Nu blir det sängen och en stunds läsande....Godnatt och sov gott!

09 09 09 Semester, beslut och grusade förhoppningar...
Om man nu kan kalla det semester med så många kattungar i huset;), men jo, det är ju roligt också, inte bara jobbigt. De äldsta, Dottie's ungar har börja flytta till sina nya ägare, ganska skönt faktiskt för de var ett gäng huliganer utan dess like. Åsa, som har varit här och hälsat på mig i några dagar, blev "överfallen" varje gång hon skulle gå in eller ut ifrån sitt rum;)), nyfikna, spinniga och orädda är de, och skönt är väl det. De flesta är väldigt urvuxna nu, men det var väl inget annat att vänta med det påbrået, både mor och mormor var inte vackra när de var mellan 3-6 månader.
De andra kattungarna växer, Trollungarna blir bättre och bättre, känner mer igen looken nu och lilla Tova, som jag ska behålla, är så söt, se själv!

Fabiolas ungar är jättesöta, men gör sig inte alls på bild. Det är väl konstigt, katter är som människor, en del blir jättebra på bild och en del inte. Kanske därför man blir besviken ibland när man sett en skitsnygg katt på bild och sen när man ser den i verkligheten så...
Kommer inte ihåg om jag berättade om Zoleya och Pride...hur som helst så hade de en date och allt gick enligt "skolboken", många parningar med skrik och rullningar, så nu trodde jag verkligen att han hade fått till det, men icke....hon var inte dräktig! En grusad förhoppning...den andra grusade förhoppningen är Kråkans ungar. Jättefina i typ och storlek, men, bara en av dem är korrekt tecknad, en brun bicolourhona! Så kan det gå, det blir inte alltid som man tänkt sig! Men jag är glad för att hon fick ungar överhuvudtaget så jag ska inte klaga så mycket. Mest besvikna är nog de som väntat på en unge efter henne.
Lördagen den 29 augusti var jag en tur till Helsingör och hämtade hem en liten rysk häxa:), väldigt söt och fin i typ. Kittyrag's Baba Yaga heter hon, och det var inte alls meningen att jag skulle köpa in någon ny hona, men, jag kunde bara inte motstå henne när jag nu fick chansen att köpa henne. Se själva! Det här kortet fick mig på fall...

Och så här ser hon ut nu, nyvaken...

En fantastiskt trevlig liten tjej!

Jag har beslutat mig för att följa Susan Little's råd angående avel på katter som har genbeteckningen HCM/N, det vill säga att ta en kull, spara en som är N/N och gå vidare med den, och kastrera HCM/N-katten. Det gör det hela mycket lättare har jag märkt, i alla fall när man ska sälja avelskatter, då vet man ju att ungarna är N/N.
 Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite smått hysteri runt det här med gentesterna i alla fall, och att de som är HCM/N skulle utveckla HCM tror jag inte ett dugg på för då skulle vi ha ett stort problem med HCM på våra katter och det tycker inte jag att vi har. Jag kan inte räkna upp 5 katter ens som jag vet har dött av HCM och då har jag ändå varit med ett tag. Och med facit i hand så har jag parat HCM/N katter med varandra flera gånger innan vi hade den här testen...men jag har väl haft tur antar jag. Hur som helst så är det bra att testet finns, det tycker jag, och jag ser det som ett bra verktyg i vår avel. Vad får då mitt beslut för konsekvenser för min avel...inte så stora, men Dottie, som är HCM/N, kommer att placeras om, Panther är redan kastrerad och har flyttat. Troll ska ju också flytta, främst pga av att hon inte vill leva bland många katter, men hon är ju också "bärare" så det passar ju bra då. Sen är det bara Roxanne kvar som är "bärare", men hon har inte lyckats bli dräktig så det kanske löser sig per automatik, även om jag väldigt väldigt gärna vill att hon ska bli dräktig, tycker att hon har så många fina kvalitéer....hon är hos Kaimi nu för tredje gången...gillt kanske?!
Så nu hoppas jag naturligtvis att lilla Tova ska vara N/N...

Men semester har jag haft i alla fall och det har varit skönt, maken har varit på norrlandsjakt i över två veckor nu, men är nog på hemväg vilken dag som helst, han längtade hem...och jag börjar arbeta igen på torsdag, en enkelnatt bara, skönt med lite mjukstart!

09 08 22 Samarbetsovilliga bortbytingar...
Först vill jag börja med att tacka för alla namnförslag!! Och Trolls kull kommer faktiskt att få trollnamn, dels för att jag kallar henne för Trollet och dels för att jag kallar hennes ungar bortbytingarna, för jag känner inte igen looken på dem som jag brukar göra med mina kattungar, förutom på honan, Tova...men den kanske kommer, hoppas det, ska bli intressant att följa deras utveckling i alla fall. Som utlovat så har jag tillbringat halva dagen med att försöka ta kort på alla kattungarna och det var inte lätt:), speciellt inte på bortbytingarna, de var extremt samarbetsovilliga, ville bara till mattes knä hela tiden, ville inte se söt ut. Trolle äter dessutom med hela ansiktet i matskålen så fastän jag tvättade honom grundligt så ser han smutsig ut. han har också en ganska så stor fläck på höger sida om nosen som förstärker det smutsiga:). och lille Puck har fått en pytteliten fläck på nosspegeln, jag har försökt gnugga bort den för jag trodde första att det var smuts...men icke.
Hur som helst, jag har i alla fall lagt ut kort under kattungar och som vanligt kommer några här också:), först lilla Tova och Truls ur Trollets kull

sedan Kevin och Kitty ur Fabiolas kull

Och sist Tommy och Justin, också Fabiolas ungar.

Fler bilder kan ni se på kattungesidan som jag skrev.
Jag tog också bilder på Dottie's ungar. De är 10 veckor nu och börjar växa ur sig lite, en del mer än andra. Öronen växer, helt naturligt för åldern:), kattungar som har för små öron har en tendens att få för små öron även som vuxna, ett problem som vi ser alltför ofta nu. Naturligtvis får de inte vara för stora heller, bevare mig väl, burr...nej, lagom är bäst och då måste de få vara stora ett tag under uppväxten. En sak som jag är väldigt glad över i Dottie's kull är ögonfärgen, den är jättebra, speciellt på Begonia och Petunia. I den här åldern brukar ögonfärgen skifta till "vuxenfärg" och det har det inte börjat att göra på de här kattungarna. Se bara på den här färgen! De har faktiskt sån här färg på ögonen!

09 08 21 Ketchupeffekt och Namnbekymmer.
Nu skäms jag nästan för att jag inte har uppdaterat på länge, men jag skyller det på "ketchupeffekten", mitt arbete och min käre make...Arbetet och maken håller mig sysselsatt, det ena på nätterna och den andre med sina kurshelger där mat utlovas till deltagarna, så nu har jag lagat mat åt en massa människor, trevliga sådana:), tre helger på rad, jag är liiite trött på det just nu. Som tur är så börjar fjälljakten i nästa vecka och då behöver jag bara fixa mat åt mig själv i några veckor, skönt! Ketchupeffekten ja, ni vet de där gamla Heinzflaskorna av glas, först kom ingenting, sen kom ingenting och sen kom alltihopa på en gång...just så känns det för mig och mina katter just nu. I våras parade jag om och om igen och inget hände och sen när det väl tog sig så blev alla (känns det som...) dräktiga på en gång. Dålig planering, ja det kan man tycka, men jag hade nästan gett upp hoppet om en del så då var det ju lika bra att försöka en gång till....Så nu har jag alltså fyra kullar på en gång här hemma och eftersom jag vis av erfarenhet, inte blandar de olika kullarna med varandra innan de är vaccinerade, så kan ni föreställa er vilken tid det tar när man ska sköta om, gosa och socialisera kattungar på fyra olika platser....flera timmar varje dag!!! Så jag har inte så mycket tid över till annat känns det som. Nu flyttar ju de äldsta, nästan alla i alla fall, om två veckor så då lättar det på sig. Nu sitter nog en del som hängt med vad som händer här hemma hos mig och räknar....hmmm Dottie, Fabiola och Troll har kull, men vems är den fjärde då?? Jo, Kråkan har äntligen nedkommit med fyra små välskapta bebbar! Jag ville inte gå ut med det förrän jag visste att det gick bra den här gången med tanke på hennes två tidigare missfall, men jag behandlade henne med Antirobe under parningen och sen 14 dagar före den beräknade förlossningen och nu gick det vägen. Visserligen fick hon ytterligare två ungar till efter ett dygn men de var dödfödda, det var väl därför de kom så sent, döda ungar är jobbigare att få ut för de kan ju inte hjälpa till själva av naturliga orsaker. Kråkans ungar är en vecka nu så jag tror väl att det ska gå bra med dem nu, de växer så det knakar i alla fall:).
Så nu har jag namnbekymmer....jag beundrar alla där ute som hittar på så käcka och fina namn till sina kattungar, själv tycker jag det är jättejobbigt nuförtiden, och rätt tråkigt...så finns det nån fyndig person som vill hjälpa mig så var så god! Förslag emottages tacksamt!  Har i alla fall bestämt att Fabiolas ungar ska få namn efter familjen Walker i Brother & Sisters, serien som jag håller på att kika på på DVD och tycker är helt underbar, rolig och intressant. Så de heter Kitty, Justin, Kevin och Tommy. Men trollets fyra hanar och en hona har jag inte den blekaste aning om vad jag ska döpa dem till. Lekte lite med tanken att kalla dem efter apparater som jag har eller har kört på jobbet, som Advia, Kryptor, Sysmex, Axym och Tecan....men jag vet inte...och så har vi Kråkans kull, fåglar kanske, Vipa och Lärka på honorna men hanarna blir svårare...hjälp!!!! Trollets lila tjej som jag ska behålla blir, kan ni gissa...ja just det;), blå bicolour;))) och hon är så lik sin morfars mormor, Signe, så jag har funderat på att faktiskt kalla henne för Signe eftersom den gamla Signe hette "So Pretty" i stamtavlan.  Jag ska försöka ta lite bilder i morgon av Trollets och Fabiolas ungar som nu är fyra veckor redan. Lite lustigt med kattungarna och deras storlek, Fabiolas ungar är större än Trollets, visserligen har Troll en unge mer än Fabiola men det borde inte skilja så mycket som det gör tycker man. Fabiola är en liten hona jämfört med Troll som är en stor och kraftig hona. Från början så var Trolls ungar större, men vid tre veckor så tappade de i tillväxt jämfört med Fabiolas, får se vad som händer nu när bägge kullarna har börjat äta mat nu.
Nu ska jag fortsätta att kika på Brother & Sisters för på TVn är det inget som lockar...
Återkommer i morgon hoppas jag med lite nya bilder!
Här nedan kommer några 8-veckorbilder, två veckor för sent....

09 07 28 Fotosession!!!
Nu har jag äntligen tagit foton på Dottie's ungar och lagt ut på deras egen sida om ni vill se. Här kommer några till foton på de små busarna...
Först bicolourtjejerna

Lilla Dahlia


Feltecknade Lobelia


Söta Marguerite

Och så de tre mittedtjejerna...

Minstingen Begonia

Busiga Fuchsia

Typade Petunia

Och sist men inte minst den ende killen, Krasse.
De nyfödda kattungarna mår bra och växer som de ska. Lite för tidigt ännu att säga vad det blir för färger.
Fortsättning följer...

09 07 24 Nu har de kommit...
Igår så körde de igång att föda, båda två, Fabiola och Trollet, samtidigt! Fabiola hann först, men när hon hade fått två så började Trollet oxå att få värkar. Hon hade det riktigt besvärligt ett tag, det var nästan så att jag tänkte att; kanske måste jag åka in med henne, men is i magen lite till hade jag och så kom där äntligen en unge. Sedan tog hon tämligen lång tid på sig mellan varje unge, så pass att jag blev lite orolig igen, men lite kvinnorot (caullophyllum), lite kalk och massage, så kom alla så småningom ut helt naturligt utan kniv. Phu! Resultatet då? Jo, alla ni som har väntat på honor får nog vänta lite till ...tyvärr, för Fabiola fick tre hanar och en hona, och Trollet fick fyra hanar och en hona....ja, ja, man kan inte få sex honor varje gång...Jag har ju bestämt mig för att spara en hona efter Troll så nu vill det till att hon blir bra:), så kan det gå!
Idag har jag haft besök av två goda vänner, Anna B och Bitte. De var här för att klämma och känna på Dottans kattungar som blir sex veckor i morgon. Anna B blev kär i Dahila , så nu ska hon bli östgöte i september:)). Annars så har det hänt mycket med den kullen på en vecka, ska försöka hinna med att ta kort nästa vecka. De är väldigt jämna i typ och storlek, i stort sett bra tecknade, så jag är väldigt nöjda med dem.
Fortsättning följer, ha en skön helg, själv ska jag jobba i tre nätter...urk!

09 07 20 Fem veckor...
har redan gått sedan Dorothy (Dotti) fick sin stora kull. Jag försökte ta bilder igår, men hur lätt är det att ta bilder på kattungar som bara ska sitta i knäet, ser ut som små grisar och är allmänt vilda...inte lätt, så därför ser korten ut som de gör också:) De tycker att jag är lika mycket deras mamma som Dotti eftersom jag har hjälpt henne med maten, helt förståligt. Och Dotti hinner inte "städa" alla efter maten så därför ser de lite ovårdade ut...stackar henne inte lätt med 7-lingar första gången. Jag har hur som helst lagt ut de "fula" bilderna under kullar. På Lobelia fick jag inget alls, så hon får stå över tills nästa gång. Hennes kort såg för jä...gt ut, värre än de andra så det visas ej ;))
Tyvärr, kanske jag inte ska säga ännu...så verkar det som om Troll oxå ska få en stor kull, hon är enorm trots att hon själv är en stor hona. Det är 63 dygn idag så det är med bävan jag måste åka till jobbet ikväll, men skulle hon få inatt så hoppas jag att hon klarar det lika galant som Dotti gjorde, men orolig kommer jag att vara...och åka hem så fort jag blir avlöst i morgon bitti.
Visar här en helt OK profil på en 5-veckors kattunge, lite bättre haka hade varit önskvärt kanske...
 
Spännande fortsättning följer!
 

09 07 16 Äntligen...
har jag skaffat mig ett telia-abonnemang igen!! Så nu kan jag ringa och ta emot samtal till min mobil även här hemma. Aldrig mer Telenor!! Detta betyder att jag har nytt mobilnummer men det kan inte hjälpas :), hur som helst, mitt nya mobilnummer är 0706 58 74 17, ett mycket lättare nummer att komma ihåg för mig som har extremt svårt att komma ihåg siffror...070 kommer man ju alltid ihåg, 6 för att vi har 6 hundar (och så är det ju rätt trevligt med sex...), 58 för min syster är född 58, 74 för vi gifte oss 74 och 17 för det är min födelsedag, lätt som en plätt för mig att komma ihåg;))
Annars har här inte hänt så mycket sen sist...

09 07 12
Tiden går...
Jag hade visst lovat att skriva några rader i min lilla dagbok ;), så det är väl bäst att jag gör det då. Och när jag ser på datumet när jag sist skrev så är det verkligen hög tid även om jag inte riktigt fattar att det har gått så lång tid...Men hur som helst, valpar och kattungar växer, vi har haft en värmebölja, phu, och nu den här veckan regn, regn och åter regn, kan det aldrig vara lagom nån gång? När det var som varmast fick jag flytta ner kattungarna två trappor ner, till tvättstugan där det var svalt och skönt. Mor och barn mådde definitivt inte bra i värmen, Dottie ville inte ligga hos de små, det blev antagligen för varmt och de små blev väldigt slöa av värmen. Men efter ett par timmar i min svala tvättstuga piggnade de till betydligt. Kattungarna är nu 4 veckor gamla och knatar omkring för fullt. Första dagen i "frihet" kom det kiss och bajs lite här och där och jag stönade inombords och tänkte att det här ska väl inte bli en sån här kull som är sena på lådan...men efter en dag så fixade nästa alla sju att hitta till lådorna och nu gör alla det. Det är annat det än valpar:))

Förra helgen så var jag i Karlstad och Forshaga och ställde ut Daisys kull samt stöttade min allra bästa vän Åsa när hon tog sin Domarexamen, något som hon gjorde med bravur!!! Något annat hade jag i och för sig inte väntat heller, hon är så jäkla duktig och kommer att bli en jättebra domare! Grattis min vän!!!

Jag försökte ta kort på sjulingarna igår men det var inte lätt...fick bara några som var någorlunda, en liten Dahlia var väldigt smutsig om nosen, egentligen borde man bada dem innan fotosessionerna, en del i alla fall. Stackars Dottie hinner inte med att hålla dem rena och fina, ovan som hon är men hon gör så gott hon kan. Jag hjälper henne att mata dem tre gånger om dagen, sju stycken är en alldeles för stor kull egentligen men man kan ju bara inte slå ihjäl dem, eller hur?! Så man får hjälpa till i den mån de vill ha extra mat.  Hur som helst, här är några av bilderna jag fick...

Smutsiga Dahlia och bredvid henne ligger Lobelia. Av namnen att döma kan ni räkna ut att det är en bukett sommarblommor...

Fuxia och ende killen, Krasse...
Bilder på Petunia, Begonia och Marguerite får komma senare.

Jag tog kort på Myrans valpar igår också, lite lättare, de är inte så rörliga som kattungar:)
Valparna är nu 5,5 vecka gamla och jättesöta, se själva!

Zigge, Ztina och Zixten


Zigge

Zixten

Ztina
Ni förstår kanske varför jag köpte en Norfolk när ni ser dessa bilderna;))

Nästa vecka kommer Trollets och Fabiolas kattungar, då blir det liksom fullt hus här...och Trollet är så stor redan nu...fortsättning följer...

09 06 24
Myrvalparna 3 veckor och en "oväntad" kattförlossning...
Myrans valpar har nu blivit tre veckor gamla och blir sötare och sötare för var dag. Fortfarande kan de inte riktigt stå på sina små ben någon längre stund men de tränar tappert. Här är några bilder tagna idag!

Eftersom de blivande mattarna till hanarna vill att de ska heta Zigge och Zixten så får även tikvalpen heta på Z och då blir det Ztina tills vidare.

Oväntad förlossning blev det som sagt...jag hade ju väntat att Dottie skulle få sina kattungar runt den 16 juni men hon överraskade mig med att helt själv, utan att jag anade något, föda själv natten till lördag den 13 juni istället. Jag blev minst sagt överraskad, speciellt som jag plockade fram den ena kattungen efter den andra ur "klätterburken som hon lagt dem i...6 honor och två hanar!! De var inte så stora, så många och lite för tidigt, de vägde mellan 70-80g, men till synes pigga och fina. En hane dog nästa dag men de andra växer och mår bra, peppar peppar. De har hunnit över 200 g nu, så nu borde "faran" vara över. Jag hjälper Dottie med att stödmata dem tre gånger om dagen, det är egentligen en alldeles för stor kull för en förstagångsföderska, men hon är så duktig. De är 11 dagar nu och har börjat öppna ögonen så smått.

Det är en brun bicolour hane, två bruna bicolourhonor, en blå bicolourhona, två bruna mittedhonor och en blå mittedhona. Så här långt ser det bra ut i markeringarna, men mycket kan hända än...
Så det kan bli:)
Njut av det fina sommarvädret!!!

09 06 08
Valpar och dräktiga katter...
Det blev som jag trodde fast ändå inte, Myran valpade på dag 61 som jag trodde, men det blev tre valpar och inte fyra som jag trodde. Norfolkvalpar är ganska stora, drygt 200g, och eftersom en Noffe är ungefär lika stor som en Ragdoll så ryms det ju inte så många:). Två hanar och en tik blev det och så här såg de ut 2 dagar gamla. Söta eller hur?
Jag är glad idag:)), för jag har just konstaterat att Trollet och Fabiola är dräktiga!!
Äntligen lite kattungar här hemma, har faktiskt saknat det lite efter alla besvikelser på katter som inte blir dräktiga. I slutet av av juli kommer de, i V30. Dottie blir större och större, hon har nu bara cirka 10 dagar kvar innan hon ska föda...

09 06 02
Dag 60...
Idag är det dag 60 på Myrans graviditet. Myran är alltså ingen katt utan min älskade, av alla :), lilla Norfolkterrier. Hon går under namnet päronet just nu, väldigt tjock, när hon går spretar benen ut för de får inte plats under hennes stora mage. Hon pustar och stånkar. Förra året kom valparna på dag 60 men nu parade jag en dag tidigare så efter mina beräkningar så kommer de i morgon på dag 61. Får se om jag har rätt. Har i alla fall bytt bort mitt pass för säkerhets skull. Så här såg hon ut i söndags...

Myrans favorit posé här ovan,, hon kan sitta så hur länge som helst:)

Igår var jag och tittade på Daisy's kattungar igen. De har hunnit bli 9 veckor och jag åkte med bävan för att se om de hade börjat växa ur sig något ännu. Daisy och även hennes ungar ur förra kullen såg ju förfärliga ut mellan 3-6 månader, återstår att se om dessa också kommer att växa ur sig.
Här kommer några bilder från igår, fler finns under kullar.

Först Lancelot...

Merlin...

Tristan...

Och sist men inte minst, Morgana.
Hoppas, hoppas att de inte växer ur sig förrän jag har ställt dem i Karlstad:).
Annars är här lugnt, Dotties mage växer, Roxie var inte dräktig, Pride får inte till det, han kämpar och försöker men får liksom inte riktigt till den där slutklämmen. Men skam den som ger sig:)
Kram på er!

Trädgårdsbestyr och kölista...
Jag har de senaste dagarna ägnat mig åt att plantera blommor i alla mina balkonglådor som jag har på altanen, 5 stycken plus två till utanför två fönster på altanen. Jag kan inte ha några rabatter med blommor för vi har en massa kaniner som springer här överallt och de gillar blommor:). Men det är helt OK för jag gillar inte att rensa ogräs. Potatis och grönsakslandet har vi inhägnat av samma anledning, nu har jag ju inte så mycket grönsaker eftersom jag inte gillar att rensa som sagt. Jag fick i alla fall sått dill, sallad, squash, vaxbönor och haricot vert häromdagen i värsta blåsten så nu är det gjort, kupat potatisen oxå:)), så duktig jag kände mig då...Så här fint blev det i blomsterlådorna

Här är ett kort på min blomsterkatt som jag fick i bröllopspresent av min käre make förra året, just nu fylld med penseér, fin eller hur?

Så till kölistorna....jag tror jag slopar dem helt och hållet. Efter ha kontaktat flera som stått på kölistan och de har redan skaffat katt från någon annan, vilket jag inte klandrar dem för, väntan blir för lång för en del, eller så är det inte aktuellt av någon annan anledning, så har jag nu gått till beslut att jag kommer inte att ha kölistor som sträcker sig någon längre period i alla fall. De som fortfarande vill ha katt från mig får stöta på mig då och då och speciellt när jag har kattungar och då blir det dem som varit mest enträgen eller kommer först till "kvarn" som får köpa. Det tar så mycket tid att maila runt och säga att "nu har jag äntligen en katt till dig om det fortfarande är aktuellt" och så får man inte ens svar från en del...får se om det fungerar. Någon längre kölista på katter till sällskap har jag aldrig haft för det har jag lärt mig att de ringer runt tills de får tag i en katt just då och vill ytterst sällan vänta i flera månader, och på sätt och vis förstår jag dem.
Ni som påminner mig då och då, ni är några stycken:), jag glömmer inte bort er bara för att jag gör så här;))!
kram på er!

09 05 21
Gamla minnen m.m
Jag tog aldrig med mig några katter till utställningen, men med facit i hand kunde jag gjort det för det fanns de som hade mindre päls än vad mina gossar hade. Hur som helst så var det väldigt avslappat och skönt att bara gå assistent och inte ha några katter att tänka på. Trevlig utställning i en stor lokal så det var gott om plats, lite väl kallt i lokalen på lördagen bara...
I tisdags var jag till Vargön och tittade på kattungar igen, maten var slut så jag åkte dit med mera. Naturligtvis var kameran med fastän det bara var en vecka sen sist :).Här är ett sött på bror och syster, Lancelot och Morgana...

I veckan har Kaimi verkligen kämpat på för att para Trollet, vet inte om han lyckats för hon lägger på sidan efter tag, jag kan inte hjälpa till för så fort han ser att jag närmar mig så kliver han av...att jag överhuvudtaget ser att han kämpar är för att de är är ute i rastgården och övar.
En som däremot har full koll på damerna är Panthern ;)). Fabiola började löpa och det är verkligen hög tid att hon får en kull, hon är två år nu, så släppte jag in henne till mitt "säkra kort", Panthern, och det tog inte lång stund förrän hon var parad efter konstens alla regler. Och efter att ha sett 3 av Pantherns avkommor i helgen, med 3 olika honor, så tror jag att det kan blir bra, han får snygga ungar helt klart.

Jag hittade ett gammalt kort...ja, gammalt och gammalt, nästan 9 år gammalt är det. Jag fick en resa till England av min käre make när jag fyllde 50 år. Han själv följde inte med utan det gjorde 6 av mina kattkompisar för vi skulle gå och besöka den stora årliga kattutställningen som är i december varje år, har glömt vad den heter....Vi hade trevligt förutom att det hade blivit något fel på hotellbokningen så två av oss fick inte bo på samma hotell. Vi som åkte var förutom jag då, Anna Lindström, S*Nobility's, Madeleine Hammarström, S*Madeleine's, Lena Ekberg, hon finns inte längre med oss här på jorden men hennes uppfödning hette S*Tarmac's, Pia Venbrant, S*Hvenhildas och Åsa Hammarlund, S*Heros. Det som kan verka ganska så osannolikt nu, för er som är insatta i dagens omständigheter, är att de två som inte bodde på samma hotell som oss övriga var Åsa och Pia som då delade rum.... Här är ett kort på oss som vi såg ut då :) Damen i mitten är hon som hade Rosauris uppfödning, kommer för mitt liv inte på vad människan hette...hade köpt Flashdance av henne i den vevan...

Från vänster Anna, Lena, "Rosauris", jag och Pia. Sittande framför Madde och Åsa.
Det händer en del på 9 år kan man säga, både med utseendet och vänskapsrelationer...
Kul eller hur!!

09 05 14
Kattungarna 6 veckor, Myran och Dottie, och ställa eller ej...
Jag var i Vargön och kikade på kattungarna lite tidigare än jag tänkt mig men det var en trevlig spekulant till sällskapsgossen Tristan, som ville titta på honom och det gick ju bra. Kameran hade jag med mig förståss :), så det blev lite nya kort. De hade utvecklats en hel del på en vecka faktiskt. Är riktigt nöjd med kullen, jämna och fina i typen. Sen återstår det att se om de kommer att växa ur sig så där förskräckligt som Daisy och Daisy's dotter, Dottie, gjorde när de var 3- 6 månader...men då vet jag ju åtminstone att det blir bra på slutet:). Har lagt ut bilder i deras fotoalbum men här kommer några till!

Morgana

Merlin

Lancelot

Tristan

Merlin är min favorit än så länge...

Har jag berättat att Dottie är dräktig?! Kaimi lyckades och jag ser fram emot att se hur den kullen blir med tanke på hur hennes halvsyskon ser ut, och jag hoppas att allt ska gå bra med tanke på G-strep och allt...
Sedan är min Myra, min Norfolkterrier alltså, dräktig. Hon ska valpa om 3 veckor och har redan börjat pusta och stöna, har lite svårt för att hoppa upp i kökssoffan, vad månde det bli av det...spännande i alla fall,
små-noffar är så himla söta!!

Nu till helgen så är det utställning igen,  i Bohus den här gången, nära och bra. Bitte kommer hit till mig så jag får återgälda hennes gästfrihet, blir roligt:)). Men jag är i valet och kvalet om jag överhuvudtaget ska ta med mig några katter att ställa...jag ska åka ändå för jag har lovat gå assistent, men Kaimi och Pride, som jag har anmält är verkligen inte i päls just nu. Kaimi går dessutom i klass 5 så kraven är högre. Pride har oxå tappat en massa päls och behöver dessutom växa ur slyngelåldern. Får se hur jag gör men det lutar åt att gossarna får stanna hemma och jag bara glider omkring utan katter:), inte dumt det heller faktiskt!
Vi ses kanske till helgen då!

09 05 11
Facebook...
Så har man gått med i det omtalade Facebook. Jag spjärnade emot i det längsta men efter många påtryckningar när vi var i Norge sist så tänkte jag "OK då, jag får väl ge det en chans och se vad det är för nåt"...och så blev man fast:). Det var faktiskt ganska kul, fick kontakt med en kusin uppe i Lövånger som jag inte har haft kontakt med på jättelänge bland annat, några gamla vänner som inte är i kattvärlden och så förståss kattfolk, vad annars :D. Vi får se hur länge det har nyhetens behag. Lite problem fick jag när jag skulle hitta ett foto på mig att lägga upp i presentationen av mig, hittade inget hyfsat som inte var nytt, det nyaste var 5 år gammalt...men så hittade jag ett alldeles nytaget på Solveigs hemsida, bilder från Norgeutställningen där jag håller Kaimi, det fick duga och så ville jag ju ha en katt med på kortet:).
Så här såg det ut, jag med glasögon på skallen iklädd norsk assistentrock av engångsmaterial visande Kaimi inför nomineringen, och han blev nominerad:). Tre dagar senare hade jag varit hos frissan...

Idag har jag annars fixat med kattgårdar. Av 5 halvstora som jag hade till pensionatsgäster har jag rivit mellanväggar så nu är det två stora rastgårdar istället. Nu ska jag bara fixa något trevigt åt dem att klättra och ligga på när de är ute i kattgården. De kan ju gå ut och in som de vill när de är där förståss. I morgon kväll ska jag åka och kika på kattungarna igen tillsammans med en spekulant på sällskapshanen Tristan. Det ska bli roligt att se hur de har växt sen sist. Nya bilder ska jag också försöka ta, och dela med mig så klart.
Sköt om er och kanske träffar jag en del av er till helgen i Bohus!

09 05 05
Norgeresa och kattungar.
Vad har hänt sen sist... fick kolla lite i min agenda tiden går ju så fort men jag har haft en sån där matlagarhelg sista helgen i april, 20 personer inklusive Anders och mig åt här under helgen. Jag sa till Anders att där var gränsen nådd för vad jag ställer upp på...men det gick bra och alla var nöjda. Helgen efter så var jag i Norge och ställde ut. Det var roligt att träffa lite kattmänniskor och ha lite semester. Jag hade med mig Kaimi och Pride och de fick sina cert trots att halva pälsen låg kvar i badkaret efter badet. Kaimi blev Int.Champion på lördagen och Pride blev Champion på söndagen. Kaimi blev också NOM på söndagen. Extra bra gick det för min goda väninna Solveig och det var roligt att prata med henne igen, som alltid:-)
Jag var och kollade på Daisy's kattungar igår. De är väldigt jämna och ser lovande ut. Försökte ta lite kort också i vanlig ordning men det var inte lätt, de var väldigt busiga, men några fick jag. En del har jag lagt ut på en egen sida men här kommer lite fler smakprov. Jag har döpt dem efter TV-serien Merlin som jag gillade när den gick, så de heter Morgana, Merlin, Lancelot och Tristan.

Lilla Morgana


Lancelot

Tristan

På Merlin, som jag egentligen tyckte var bäst fick jag nästan inget som var bra...
Men så är det ju:)
Jag konstaterade i alla fall att Dottie är dräktig så kors i taket, Kaimi har lyckats igen!
Ha de gott!

09 04 19
Lover-kullen 1 år samt funderingar..
Fick kort av två av hanarna i den så kallade "Lover-kullen" häromdagen. de är ju ett år nu och har utvecklats till 4 verkligt fina hanar. Tre av dem ställs dessutom ut nu i helgen och en, Loverboy's Legend blev BIS igår, Loverdude blev Premier och Loverman fick sitt första cert med en kanonbedömning, han har ju äntligen blivit kastrat efter många bekymmer. Loverman är i princip kastrerad två gånger, han hade inga testiklar alls och vid första ingreppet hittade veterinären inga heller, men kort därefter så uppförde han sig som den väste hane, hojtade efter tjejer och var allmänt orolig och att ställa ut honom var inte att tänka på. Matte fick tips att låta ultraljuda honom och se om det möjligtvis ändå fanns några kulor gömda och se, det fanns det, varpå man lätt kunde plocka bort dem och matte fick en ny katt:)). Så lär av detta, hittar man inga testiklar så kan det var en mycket god idé att kolla var de finns med ultraljud först innan man "gräver upp" hela katten. ett tips bara...Hur som helst, tänkte att jag skulle dela med mig av bilderna jag fick på Loverman, kallas för Manne och Loverdude, kallas Love.

Här ovan är det Loverman och nedanför är det Loverdude.

Snygga gossar och fina bilder, Tack för dem:)!!

Mina funderingar idag rör det här med att det är så "fult" att erkänna att man har problem med sjukdomar i ens uppfödning...ja, jag vet, det är inte lätt, folk snackar en massa skit och då är det bättre att stoppa huvudet i kudden och låtsas som om problemen inte finns....sköta sig själv och skita i andra. Men lite moral och etik måste man för jösse namn ha i alla fall, eller är det helt OK att mörka saker och inte tala om för berörda parter (som det så vackert heter) att jag har haft/har problem med "det och/eller det"?? Kontentan av det hela blir om man mörkar, att fler drabbas av eländet när man har kunnat undvika problemet helt och hållet, om man bara hade varit öppen och delat med sig av sina erfarenheter!!!! Det är ju ändå för katternas bästa eller hur, sedan om man inte kommer överens som människor, det borde vara en bisak i sammanhanget, eller är jag ute och cyklar nu? Antagligen, för vissa gottar sig i andras olycka/otur...
Att jag tar upp detta nu beror på att jag fått reda på att det kanske finns en förklarlig orsak till varför Kråkan har aborterat sina foster två gånger. Förklaringen är G-streptococcer, lätt att behandla OM JAG BARA FÅTT VETA!!!!!!! Man är milt sagt jävligt frustrerad! Och så är även Åsa, Kråkans uppfödare, som inte har fått någon kull på över två år, bara för att hon hade Kråkans far hemma hos sig i några dagar i två omgångar. Men bättre sent än aldrig sägs det...
Fortsättning följer...

PS. SÅG och HÖRDE när Kaimi parade Dottie häromdagen, i rastgården, han är en smygare utan tvekan...;-)

09 04 04
Tiden går..
verkligen fort, blev nästan lite förskräckt när jag såg att det redan hade gått 3 veckor sedan jag skrev nåt här, men ni anar inte vad tid ett gäng valpar tar när de är mellan 4-8 veckor. Nu är de i alla fall 8 veckor och 5 stycken har flyttat så det är "bara" 6 stycken kvar. Till påsk har alla flyttat och det blir lite lugnare på morgonen i alla fall. Just nu så kör de igång och busar och bråkar klockan 05.30, håller på i en timme ungefär innan de somnar igen lagom tills man ska försöka kravla sig upp själv...
Vad har hänt mer då? Jo, både trista saker och roliga saker. Det trista är att Kråkan inte fick några ungar, när det var cirka 10 dagar kvar så fick hon värkar och ut kom det som fanns, vad vet jag inte för hon hann äta upp det innan jag såg vad det var. Hon växte inget på slutet som de brukar göra så jag var lite förberedd på att det kanske skulle gå åt hel....te med dräktigheten. Så det är bara att ta nya tag. Ska prata med en kattkunnig veterinär om eventuella orsaker till att hon har kastat ungarna två gånger nu...jag vill ju så gärna ha en kull efter henne!!!  Desto lyckligare är jag åt den kull som faktiskt har fötts här:-)! Det är Daisy som har fått 4 stora ungar, 3 hanar och en hona, med Kaimi! Äntligen har han blivit far! Men jag börjar undra om det var en slump, för Blondie och Fabiola som har varit hos honom efter det var inte dräktiga och när han har en löphona hos sig så verkar han tämligen ointresserad...men det behöver i och för sig inte betyda någonting. Jag hade en hane som hette Tango och han visade aldrig att han var intresserad men ungar blev det, var gång...Det kan ju också vara så att honorna har varit svårparade, rullat eller så och det klarar han nog inte av.
Fabiola ja, hon har ju flyttat hit till mig, det glömde jag att berätta förra gången. Hon var lite stygg mot Åsas älskling, Shinto, så hon fick komma hit och hon har anpassat sig fint här i mitt lilla gäng.
I onsdags var det meningen att man skulle göra en artroskopi i mitt knä som krånglar (gammal trafikskada) men när ortopeden inte kunde garantera att det skulle bli bättre så sa jag nej tack, då ska vi inte gräva i mitt knä i alla fall...Och igår så var jag till Åled, utanför Halmstad, och parade min Myra så nu hoppas jag på små Noffevalpar i börja av juni:))
Det har varit ett härligt väder här i helgen, tog detta kortet på en del av mina missar som var ute i rastgård och kollade på en del av hönsen. Syns lite dåligt men ändå...

Lilla Ztumpan växer, hon är nu 6 veckor gammal, här är en bild på henne.
Hon ska troligtvis flytta till Polen.

Ja, just ja, Daisys ungar verkar bli två blå bicolour och två bruna bicolour, honan blå bicolour...
Fortsättning följer, snart förhoppningsvis.
Ha dé!

09 03 16
Massor....
Oj, oj, nu var det ett tag sen jag skrev och det har hänt en hel del. Det är väl därför jag inte har uppdaterat, har helt enkelt inte hunnit med. Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar och att jag var pensionär och slapp gå till mitt arbete när jag har så mycket här hemma.
Var ska jag börja då...jo, husrenoveringen är nu klar invändigt, badrum, hallar och en ny klädkammare, eller "dressing room" som det så vackert heter. Jag har målat och målat och målat och dessemellan tapetserat.
Vi hade ju en hel del träfärgad panel i hallen, det var sååå snyggt på 70-talet, men jag var lite trött på bastuatmosfären så nu är all panel målad, 4 gånger! Bra blev det i alla fall , ljust och fint, och det har fortfarande nyhetens behag att gå in i badrummet. Här är några bilder som visar lite hur det blev. Ni som har varit här kan ju se skillnad i alla fall:)

Det hänger en likadan träpersienn över den andra delen av fönstret också, den var bara inte uppmonterad när Anders tog de här korten. Men nog om renovering och inredning...
Den stora Ragdollhelgen i Nyköping är avklarad och den blev ännu mer lyckad än första gången efter vad folk säger och jag håller med dem. Väldigt trevligt hade vi och stort TACK till alla som hjälpte till med både det ena och det andra!!! Vi hoppas att det blir fler gånger :-)!
Min Pride ställdes ut för första gången och det gick över förväntan måste jag säga, han fick sitt certifikat och blev NOM till min stora förvåning, han är så mycket tonåring just nu. Heros D-kull tog som vanligt hem "storslam", BIS-vuxen hona, BIS-kastrathona och BIS-kastrathane, GRATTIS ÅSA! (Jag tar också åt mig lite eftersom det är en Krickelinkatt, Zaga, som är mor till dem alla)
Zoie's lilla hona växer, kallar henne stumpan så det får väl bli det, med Z då....Jag tycker lite synd om henne, inga kompisar att leka med, tråkigt när det är bara en i kullen. Här är en lite bild på henne!

Brun mitted med en perfekt lite bläs! Lilla Ztumpan...
Annars går jag i väntans tider...Daisy ska ha kattungar om cirka 2 veckor, JAAA Kaimi har verkligen lyckats att "få till det"!!! Är så glad för det och väntar med spänning på vad som komma ska. Och så Kråkan, hon börjar bli tjock nu, hon har 3 veckor kvar. Också väldigt spännande...hoppas bara att allt går bra nu!
Blondie har varit här på parning också så jag passade på att ta lite nya bilder av henne, hon hade vuxit till sig må jag säga, lägger ut nytt under honor, men här kommer en bild också!

Är så förtjust i de där timglasbläsarna på mitted!!
Och så var Zoleya och hennes kompisar här en vecka när Helene var på semester, passade på att ta lite nya kort på henne med, ett år är hon nu och vacker, vacker, se själva!

Tror det var allt för den här gången, jo just ja, Pride håller på att träna på att para på Roxie som löper...han kämpar på, ihärdigt....om han lyckas är en helt annan sak ;))

Kram på er!

09 02 27
Kattunge, ny hemsida och äntligen!
Zoie fick bara en unge :(, men det är typiskt henne. Om jag gjort ett längre uppehåll mellan hennes kullar, som jag gjort nu, så får hon bara en eller två ungar i kullen, men om jag parar relativt tätt, så får hon 5 ungar, så hon får få en sista(?) kull ganska så snart nu igen då... Hon är ju en helt fantastisk mamma och har fått fina ungar, om än lite ojämna ibland, så jag ser egentligen ingen anledning att pensionera henne än trots att hon är 6 år snart.
Ikväll kommer vår nya hemsida för hundarna att presenteras, så jag har gjort en länk till den via Myrans huvud på min första sida.
Och äntligen!!!! Det verkar faktiskt som om Kaimi har kommit på hur man gör bebisar:)! Jag pratade med Daisys fodervärd och hon trodde med bestämdhet att Dasiy var dräktig och det lät faktiskt så också när hon beskrev hur Daisy var. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att det är så! Roxie var inte dräktig i alla fall, precis som jag misstänkte, men Kråkan är dräktig så nu håller jag tummen för att det ska gå hela vägen den här gången.
Nej nu ska jag kasta mig på spackelspaden och målarpenseln!
Vi ses många av oss nästa helg i Nyköping hoppas jag, ska bli så ROLIGT!!!!
Kram på er!

09 02 16
Utställning!
Det gick så BRA på utställningen:))! Kaimi tyckte att det var så mysigt och inga hormoner spökade, han var nästa som Tamino brukade vara, spannoch tyckte det var allmänt trevligt med all uppmärksamhet. Så han fick sitt CACIB, tog även BIV-totalt och blev slutligen utvald till Topp-5 finalen där han kom 2:a, inte dåligt alls:)), är så nöjd! Zoleya belv också nominerad till Topp 5, hon kom 5:a. Det var bara 2 Ragdolls i Topp5-vuxen och det var Zoleya och Kaimi! Matte var stolt!
Så nu måste vi till Norge, han är "stoppad"för vidare utställningar i Sverige tills han har fått ett utländskt cert, läs norskt...så vi drar till Norge i maj.
Däremot så tror jag inte att Roxie är dräktig...är tveksam och är jag tveksam så brukar det inte bli något, skit också....men det är bara att försöka igen. Nu väntar jag på att det ska bli dags att kolla Daisy och Kråkan, om de är dräktiga eller ej
Vår ena hund, Jana, fick 11 valpar för en vecka sedan så om 3 veckor till så blir det "high life" här hemma...Min lilla Myra ska också paras när hon löper, i mars troligtvis.
Har ni sett att domarfördelningen är utlagd till Ragdollutställningen? Spännande, inte sant?!!
Kram på er!

09 02 08
Förkyld fotograf...
Jag har fått en hemsk förkylning, har inte varit förkyld på flera år så det var väl dags nu. Lite olämpligt med tanke på allt som ska göras, men det går väl över fort hoppas jag. Jag har inte orkat göra så mycket, men jag passade ändå på att ta lite foton av Pride som jag lovat. Korten blev lite gryniga för jag hade inte ställt in rätt ISO fick jag höra när jag klagade för gubben. Jag har lagt ut två under hanar men här kommer några fler. Pride är alltså 11 månader om en vecka, så det är mycket tonåring över honom ännu.

Jag är väldigt nöjd med honom. Passade på att ta några kort av Kaimi också, han har vuxit till sig ytterligare och blivit så mörk i masken. Ska ju ställa ut honom på GRKs utställning till helgen, får se hur det går, jag har inte ställt ut honom sedan i augusti då det var lite väl mycket hormoner som vaknade, hoppas han har fått styr på dem nu, det märks i alla fall inget här hemma och det gjorde det i och för sig inte då heller, man vet ju aldrig med de här unga hanarna...Nästa vecka vet jag om han har kommit på det här med blommor och bin och fått "till det". Håller min tumme!

Nu måste jag gå och snyta mig igen....

09 02 06
Pride, utställning och syskonras igen...
Ja, vart ska jag börja...från början kanske:). Min amerikanske hane, Pride, har nu äntligen kommit "hem" till Sverige! Ja, jag vet jag borde ha tagit några nya kort av honom, men sanningen är den att jag har helt enkelt inte haft tid. Det är jobbigt och tidskrävande även av mig att renovera hus. För min del betyder det målning, tapetsering, serva hantverkare med mat och fika så de blir glada och nöjda och gör ett bra jobb:) Läget just nu är att väggar och golv är kaklade i badrummet, idag är rörmockaren här och sätter in duschen, toastolen och kopplar vattnet till badkaret. Så här såg det ut igår, vi väntar på ett stort fönsterparti som synes...

Pride ja, han blir bra när han blir "stor", just nu är han lite urvuxen, speciellt i sitt huvud, men han har fantastisk ögonfärg, kanon pälskvalité, enormt snäll och trevlig. Ordinär storlek, kunde ha haft lite bättre haka, öronen kommer att trilla ner när han breddar så de är bra nu i storlek och placering. Sen tror jag väl inte att det är en katt som kommer att vinna Best In show, men det eftersträvar jag inte heller, han kommer att komplettera mina tjejer väldigt bra tror jag. Och jag ska ta lite kort så fort jag hinner.
Jag var på Nerks utställning i Örebro förra lördagen. Det var trevligt som alltid, både att ställa i Örebro och att få träffa en massa vänner som man bara träffar på kattutställningar. Det var glädjande nog tre "Krickelinare" nominerade, ingen tog BIS, men Zoleya var bara en röst ifrån, spännande värre. Hon har blivit så fin, lite väl rund om magen bara...
Sedan togs frågan om syskonras upp till diskussion igen, inte av mig eller någon annan uppfödare utan det var domarna själva som tog upp det och började prata med mig och andra uppfödare om det. Det ville att klubbarna skulle göra allt vi kunde för att stoppa att de solida blev en syskonras, det vore en katastrof för rasen menade de. En domare som är väldigt kunnig i genetik menade på, just som jag har skrivit förut i dagboken, att vitfläckigheten kommer vi att få stora problem med och med ögonfärgen och att typen kommer att försämras trodde hon också. Sedan hade hon också farhågor om silvergenen, den var inte så trevlig att få in på de maskade katterna tydligen.
Jag måste säga att jag är mest rädd för vitfläcksanlaget. När vi får vita öron på våra katter idag så vet vi varför och vi vet hur vi ska avla för att vi inte ska få det, vi vet om det är en mittedkatt eller en bicolour beroende på hur vi har parat. Det mesta är väldigt förutsägbart när det gäller vitfläckigheten idag, men hur kommer det att bli om det dyker upp ett annat starkt vitfläcksanlag? Inte så kul...
Nu blir jag nog anklagad för påhopp igen, men jag fortsätter att kämpa för det jag tror på:) och jag har fått tillräckligt många bevis på att det jag gör är rätt. Många har tackat mig för att jag har förklarat hur saker och ting ligger till, sakligt och förståligt, de har som jag gjorde i början, inte vetat helt enkelt!
Kram från en mycket förkyld Christine !

09 01 28
Uppfödarlycka!
Vet ni vad lycka är för en kattuppfödare, ett av alla lyckomoment vill säga:-)), Jo det är när man står och ser hur en duktig hane behandlar en hona som bara vill lägga sig på sidan och genomför en klockren parning efter bara 2-3 minuter!! Så jag blev alltså så lycklig idag!!!!
Kråkan höglöper och eftersom Tamino hade väldigt svårt att para henne förra våren och hon måste bli dräktig nu, hon blir ju 2 år i april, väldigt hög tid för en förstagångsföderska, så hade jag mina funderingar hur hon skulle göra i år och vilken hane jag skulle ta. Kaimi var mitt första val och jag satte in henne till honom, men han var nog lite för mesig för henne, i alla fall gjorde han inget lyckat försök till parning, han höll mest på med oralsex....och hon la sig på sidan..hmmm, varpå jag snabbt bestämde mig, det fick bli Panther! Han har varit väldigt duktig på att para hittills, snabb, säker och alla honor har blivit dräktiga. Så jag valde ett säkert kort med andra ord. Och jag har ju varit väldigt nöjd med hans ungar hittills så det kändes rätt.
Och så rätt jag hade! Jag stod och såg på hur han behandlade henne, mycket riktigt så la hon sig på sidan nästan direkt och vad gjorde han då!? Jo, han visade att han blev irriterad, ruskade till henne lite, släppte och klev av, varpå hon lade sig tillrätta igen och han tog ett tag och klev på, samma sak igen, Kråkan på sidan, han ruskar till henne lite och kliver av, så efter fjärde gången så förblir hon i rätt läge och en klockren parning genomförs!!!  Han är sååååå duktig min finske Panther!
När hon gjorde så med Tamino så stod han bara kvar och till sist var de mage mot mage....då blir det inga ungar gjorda! Nu fick han ju till det ändå, hur vete sjutton, hon var ju dräktig i ca 5 veckor sen bara det försvann. Så nu hoppas jag givetvis på att det ska gå hela vägen den här gången om hon blir dräktig. Loverboy var också väldigt duktig på att ta honor som ville lägga sig på sidan, men jag har aldrig sett det så tydligt hur de gör för att få honan att fatta hur hon ska göra.
Igår kom kaklet och badrumsinredningen till nya badrummet, och idag så bar de in badkaret för att se hur det skulle stå, det ska bli så himla roligt att se hur det kommer att se ut när det är klart!
Myrans son, Ingvar brukar skicka små brev som jag lägger ut på Noffesidan, lille Ingvars sida, för de är så roligt skrivna, om ni vill så kan ni gå in där och läsa, jag lovar ni får er många skratt! Igår fick jag ett nytt brev som jag ska lägga ut samtidigt med detta.
Och i morgon kommer min honors amerikanska drömprins! Han blev CFA-Champion i helgen, så han kan ju inte vara helt ful då kan man tycka, spännande ska det bli i alla fall. Bilder utlovas!
Kram på er!
 

09 01 26
Fortsättning på föregående inlägg...
Jag kan inte låta bli att skriva mer om det jag skrev om i förra veckan, det här med syskonras eller ej.
Jag har fått många som tackat mig för att jag upplyst dem vad som egentligen gäller om det skulle bli en syskonras, precis som mig har de varit okunniga om detta. Och visst var det ett känsligt ämne tydligen...
Jag kan inte låta bli att reflektera över att vi som kämpar för att Ragdoll ska förbli en maskad katt med blå ögon utan inblandning av fullfärgade katter, inte får kämpa för det utan att pekas ut som "skurkar", vi är så elaka människor som inte vill ha dessa katter inblandade i vår avel. Varför ska vi inte få arbeta för vår ras lika väl som de som vill ha dessa som en syskonras, arbetar för det? Utan att för den delen bli utpekade som inskränkta och elaka!! Jag bara undrar....Vi "lynchar" inga utan försöker ge saklig information utan att blanda in så mycket känslor. Att Ragdollklubbarna inte tillåter avel med dessa katter är bara ett led i arbetet för bevara Ragdollen som de är, men det är styrelserna i klubbarna som har blivit storskurkarna här känns det som, är liiite trött på det faktiskt. Kan man inte få ha olika åsikter om saker och ting utan att för den delen bli ovänner?? Tar gärna emot åsikter om detta!
Hur som helst, jag har mer information om vad som kan hända om vi tillåter en syskonras istället för en egen ras. Vi har parat med uppfödare som har syskonraser och de upplever just de problem som jag befarade. Vad beträffar Oriental/Siamesaveln så berättade en uppfödare att Orientalen förstör kroppsfärgen och ögonfärgen på Siamesen, det är aldrig bra att blanda blått med grönt (ögonfärg) och kroppsfärgen får en mörkare skuggigare nyans om Oriental finns i stamtavlorna. Hon håller isär Orientaler och Siameser, möjligtvis kan hon para in Siames i Orientalaveln om hon vill förstärka typen på Orientalen.  På Perser gäller detsamma, många uppfödare blandar helst inte colourpointpersern med fullfärgade för de har stora problem med ögonfärgen. Men vad som bekymrar mig mest är vitfläckigheten. På colourpointen kanske det inte händer så mycket, lite mer vita fläckar pga den recessiva vitfläcksgenen lär vi få se, men vad händer med mitteden och bicolouren? Där får vi problem enlig experter som vi har pratat med, det kan dyka upp vitt lite varstans som är svårt att komma till rätta med. Som det är nu så är ju Ragdollen tämligen lätt att få i det närmaste korrekta markeringar beroende på hur man parar, men så lär inte bli fallet om det kommer att finnas en del fullfärgade i stamtavlorna. Visst, man kan hålla isär de två, som många som har syskonraser gör, men vad är det då för vits med en syskonras undrar jag?
Jag hade fått felaktiga uppgifter vad beträffar Sibirisk katt och den nya rasen Nueva Mascerada, fick uppgifter på att de var två separata raser, men Nuevan är tydligen en syskonras.
Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur många av er därute som verkligen skulle vilja para era katter med en fullfärgad katt? Skriv till mig och berätta :)!! Jag får i alla fall väldigt många mail om en önskan om en avelskatt med enbart traditionell stamtavla.

Stor kram!
 

09 01 19 Funderingar och reflexioner ...
Så var alla helger slut och livet har återgått till det normala. Ja, normalt och normalt...det är väl inte precis normalt att ha halva huset "uppbrutet" som en byggarbetsplats, men det blir nog bra när det blir klart. Rörmokare har varit här och förberett och elektrikern också, och på onsdag kommer snickarna och sätter igång. Hur jag ska kunna sova efter mina arbetspass då är för mig en gåta än så länge, men det som lever får se, som det heter.
I morgon kommer min goda vän Alexandra från Österrike för att hämta hem lille Phelix. Det ska bli så kul att träffa henne igen, det var 3 år sen sist räknade jag ut. Jag har varnat henne att huset är lite i oordning just nu :-)), men det ska nog gå bra det är ju katterna hon är intresserad av.
Idag började Roxie löpa så jag satte in henne till Kaimi och hoppas på att han har fattat det där med tjejer nu. Tror faktiskt han har gjort tappra försök att para i alla fall för hon verkade vara "biten" i nacken...håll tummen! Och nästa vecka kommer äntligen min Pride från USA!!! Ska bli såååå spännande!

Nu måste jag skriva lite om ett, för några, känsligt ämne....Ragdollklubbarna har nämligen fått en förfrågan från RAK hur vi ställer oss till att de så kallade solida/fullfärgade Ragdolls blir en syskonras och kallas för Rainbowdolls. Jag har alltid tyckt att det vore väl en jättebra idé att de blir en syskonras och få ett annat namn, exvis då Rainbowdoll som uppfödarna av de här katterna vill.
MEN, jag hade inte riktigt klart för mig vad det innebär med en syskonras!!! Om de skulle bli en syskonras så blir det tillåtet att para dem med Ragdolls utan vidare och det tycker i alla fall jag inte vore så lyckat alls. Jag ser ingen som helst anledning varför man ska korsa dessa två, bara nackdelar. Jag nämner några här: Vi riskerar att få sämre ögonfärg på våra Ragdolls, ett allmänt känt fenomen då man blandar fullfärgade med maskade katter. Vi kan också få problem med vitfläcksanlaget då de fullfärgade katterna har troligtvis har en annan vitfläcksgen. Rasens grundare, Ann Baker, gick vidare med den maskade varianten och kallade just dem för Ragdolls, så för mig är en Ragdoll en maskad katt med blå ögon och inget annat. En del säger att det vore bra för avelsbasen, men vi har ganska så bred avelsbas här nu med alla importer så det finns ingen anledning att framföra det argumentet.
Så jag tycker att de ska arbeta för att de blir en egen ras istället, inte en syskonras! Det kan väl inte vara så svårt, det är ju bara att avla på fullfärgade katter hela tiden och ganska så snart kommer den recessiva genen som ger maskade katter att försvinna. För det är väl fullfärgade Rainbowdolls dessa uppfödare vill ha och då kan jag inte förstå varför man måste blanda in maskade katter/Ragdolls i aveln. En uppfödare skrev till mig efter jag hade frågat om just detta "det är det som är tjusningen att få en blandad kull!"  Inge vidare argument tycker jag....Hur som helst, jag stöttar er helhjärtat om ni vill försöka få dem till en egen ras och önskar er all lycka på vägen!

Kram på er!

09 01 05 Kamera igen...
Har övertagit min mans kamera då han har "uppdaterat" sig och köpt en ny kamera:). Så min nygamla kamera är numera en Nikon D200, med onödigt många knappar på för en amatör som jag. Jag ska försöka läsa in mig på det väsentliga och resten struntar jag i så länge. Jag provade den i alla fall dag, med den inställningen som fanns på den nu och det blev inte så tokigt även om jag inte märker nån större skillnad, (som Anders sa att jag skulle göra..) än i alla fall.
Det var gnistrande kallt i morse, isen ligger tjock på dammen, tog ett foto när jag gick ut, solen orkar knappt över trädtopparna. Så här såg det ut!

Och så har jag konstaterat att Zoie är dräktig så det blir ingen utställning för henne i Örebro. Hon har bara ett cert kvar till GIC så jag hade tänkt att ställa henne där eventuellt, men då skulle jag givetvis inte ha parat henne, ibland tänker jag inte...
Så här såg hon ut idag i alla fall:), i full kondition!

Och så körde jag hem Daisy till sin fodervärd igen för att se om hon kommer igång med löpet där hemma. Hon fungerade förvånansvärt bra ihop med mina andra katter trots att hon inte har bott här sedan i juni. Idga hade jag bytt batterier i blixten så det blev lite bättre kort på henne. Här är ett!

Nu måste jag gå och lägga i lite mera ved, det går åt mycket nu när det är så kallt.
i morgon är det äntligen vanlig vardag igen och skall så förbli, man blir lite dagvill med alla dessa helger.
Föresten, jag har ett fungerande köksavlopp igen, hurra!!!
Kram till mina vänner och till nästan alla jag känner:)

09 01 02 Varit ute med kameran...
Orkade inte göra så mycket idag när jag vaknade efter en natts arbete, så jag tog med mig kameran och försökte ta lite nya kort på några av tjejerna. Alla mina katter bor tillfälligtvis ute hos hanarna just nu för inne är det brötigt värre med uppbrutna golv m.m. Det känns liksom lugnare för alla parter om katterna är ur vägen ett tag tills allt blir klart.
Hur som helst, jag fick några fina bilder, men, det var dåligt batteri i blixten så en del blev inte riktigt som jag tänkt mig, men ganska fina ändå:). Här kommer några "blixtlösa" foton...

"Ankungen" Dottie...nej fullt så bra är inte ögonfärgen även om den är bra, den blev så när jag tog autokontrast för att få bilden ljusare. Men visst är hon fin?!

Här är hennes mamma, Daisy,

som också har vuxit på sig, hon var inte så fager runt 4-5 månaders ålder hon heller...

och så två på Kråkan, där blixten fungerade...

Slut för idag....
Kram!

09 01 01   Sandlådor...och avlopp...
Det här med sandlådor ja...det verkar som om en del människor aldrig växer ur "sandlåde-stadiet", vad det nu kan bero på. Det är inte bara inom kattvärlden har jag förstått, men det är inom kattvärlden som jag har träffat på det och förundras över fenomenet. Kan det vara så enkelt att så fort det blir nån sorts tävling kring katter och kattuppfödning så kryper detta beteende fram.
Vad menar jag då med sandlådor?! Jo, det kan vara så här: Man är bästa vän med en människa, pratar illa om en annan eller andra och pratar illa om deras katter, för att sedan helt plötsligt bli bästa vän med den människa som man helt nyligen kastat skit på, och den människa som man var bästa vän med, är plötsligt den som man pratar illa om illa om och vill till varje pris inte ha att göra med . Känns det igen? Det var ju för sjutton sånt man höll på med när man var barn och i nedre tonåren....vissa växer visst aldrig upp!
Jag har varit med om det åtminstone två gånger själv, att ha varit den förkastade alltså, och även sett andra bli utsatta för det och man vet inte om man ska skratta eller gråta, jo föresten, inte gråta i alla fall, för sådana falska, för falska är just vad de är, förtjänar inte att man bryr sig om det. Tänk att det finns människor som har till mål att "knäcka" andra!! Just det ordet har jag fått höra, hon ska knäckas:-), men då får man ligga i, en seg gammal käring som mig knäckar man inte så lätt eftersom jag vet, att jag har inget att skämmas över, har alltid försökt att vara ärlig och just mot alla, vare sig de är mina vänner eller ej. Men det kan jag lova, de som är mina så kallade "fiender" eller vad jag ska kalla dem, är inte värda ett dyft i mina ögon, de är som luft för mig, de får göra vad de vill, jag bryr mig inte, och det tycker jag alla ni som blivit drabbade nån gång också ska tänka, att de är inte värda någonting!!!! Falska människor är nog bland det värsta jag vet!
Jag har väldigt många goda vänner som jag är väldigt glada för och några som jag litar på till 100%, det mina vänner, är det enda som är värt någonting!!!
Tack för att ni finns, och speciellt till min allra bästa vän Åsa: Stå på dig! DU ÄR BÄST!!!

Jag hann aldrig ta några nya kort idag, vi håller på att röja ur badrum och garderober, Anders river och röjer, och vips, så upptäckte vi att det hade stått och läckt ur köksavloppet, antagligen under en längre period...
Så när han försökt fixa det så, vips, gick röret sönder och nu har jag inget köksavlopp längre...som tur är så ska rörmokaren komma i morgon ändå för att koppla bort vatten i badrummet. Och jag ska jobba i tre nätter, usch och urk, ser inte fram emot det precis.
Ha det gott ni som är lediga!
Kram till alla mina vänner:)

09 01 01 Gott Nytt År!

Nytt år, nya förhoppningar! Ett spännande år på kattfronten lär det bli i alla fall för mig med nya honor som ska in i aveln och två nya hanar också.
Sedan har vi ju Ragdollutställningen i mars att se fram emot, det ska bli jätteroligt att få se så många Ragdolls på en och samma gång igen och bara Ragdolls i panelen:-)
Ni där ute som är uppfödare, ja, även andra så klart, missa inte detta gyllene tillfälle att få se en massa Ragdolls, lyssna på de duktiga domare som ska döma, jag lovar, ni kommer att lära er mycket!! Och ännu mer på söndagen när vi ska lyssna på Susan Little, denna fantastiska människa. Jag och några fler från Sverige var och lyssnade på henne i Russelsheim för några år sedan och hon var så BRA!!!

Som ni ser så har jag varit lite flitig på lediga stunder med att fräscha upp hemsidan lite:-), var så trött på allt det gula som egentligen var Anders "stuk" från början. Han, Anders alltså, har via kontakter fått en kille att göra en ny modernare hemsida åt oss, men jag vet inte när det blir så jag uppdaterar lite själv så länge, så får jag väl se om det blir nåt bra förslag till mig, annars behåller jag väl denna som den är...

Annars så händer det inte så mycket just nu med katterna, eller jo, föresten lite har det hänt. Tre av kattungarna flyttade igår så nu är det bara Phoebe och Phelix kvar. Phelix ska flytta till Österrike till min goda vän Alexandra och Phoebe ska också till goda vänner, i Stockholm, Susanne och Marion.
Zoie har löpt och varit inne hos Panther en sväng, om en vecka vet jag om det blir något av det.
Fodervärden har släppt Daisys piller och hon verkade löpa hemma hos Katarina, men jag såg inget när hon kom hit, så jag tror i alla fall inte att det blivit något. Kaimi är betydligt mer intresserad av tjejer nu, han till och med luktar hane nu:-))
Ska försöka ta lite nya kort på Daisy i morgon, kanske på några andra också om det hinns med.
Tänkte kanske också skriva några rader om sandlådor nästa gång....

God fortsättning på det nya året!
Kram